Det bittra ljuva livet

Här skall det skrivas om det bittra ljuva livet sa jag och satte mig framför datorn för att sedan logga in här på bloggen min!

Då var jag här igen, för att dela med mig om mina bittra ljuva tankar. De ljuva tankarna handlar denna Torsdags kväll om att man numera är en av två godkända författare till en tjusig C- uppsats om kommunikationen mellan döva patienter och vårdpersonal. Nöjd tjej till tusen, med vilja så går de ta mej fan!

Att bli nedtryckt i skiten och försöka resa sig gång på gång, för att sedan bli nedtryckt igen för att sedan få nog och resa sig upp, borsta bort skiten från axlarna och fokusera, ja fokusera det har varit räddningen! Att hela tiden hålla fokus på att man minsann ska klara sig. Att falla och resa sig, ja det som gör livet vackert har jag återigen lyckats med.

Pappa och jag hade ett avtal i början av september då den nya (och sista terminen på programmet) startade. Jag gick vemodigt till skolan med tankar om kommer jag klara det här? Så ringde jag far min och vi bestämde, fokuserar jag på att klara uppsatsen skulle han fokusera på att klara cancern. Och en bit på rätt väg måste vi väl ändå vara nu...jag klarade uppsatsen och pappa slutförde (förhoppningsvis) sista cytostatikabehandlingen idag, win win för tusan!

Nu bereder jag mig för en sista kurs på sjuksköterskeutbildningen. Det är galet men sant!

Sådär nu får det duga med bittra ljuva tankar för denna kväll, synes snart igen.