Här skall det skrivas om det bittra ljuva livet sa jag och satte mig framför datorn för att sedan logga in här på bloggen min!
Då var jag här igen, för att dela med mig om mina bittra ljuva tankar. De ljuva tankarna handlar denna Torsdags kväll om att man numera är en av två godkända författare till en tjusig C- uppsats om kommunikationen mellan döva patienter och vårdpersonal. Nöjd tjej till tusen, med vilja så går de ta mej fan!
Att bli nedtryckt i skiten och försöka resa sig gång på gång, för att sedan bli nedtryckt igen för att sedan få nog och resa sig upp, borsta bort skiten från axlarna och fokusera, ja fokusera det har varit räddningen! Att hela tiden hålla fokus på att man minsann ska klara sig. Att falla och resa sig, ja det som gör livet vackert har jag återigen lyckats med.
Pappa och jag hade ett avtal i början av september då den nya (och sista terminen på programmet) startade. Jag gick vemodigt till skolan med tankar om kommer jag klara det här? Så ringde jag far min och vi bestämde, fokuserar jag på att klara uppsatsen skulle han fokusera på att klara cancern. Och en bit på rätt väg måste vi väl ändå vara nu...jag klarade uppsatsen och pappa slutförde (förhoppningsvis) sista cytostatikabehandlingen idag, win win för tusan!
Nu bereder jag mig för en sista kurs på sjuksköterskeutbildningen. Det är galet men sant!
Sådär nu får det duga med bittra ljuva tankar för denna kväll, synes snart igen.
torsdag 7 november 2013
onsdag 30 oktober 2013
Musik
Hej bloggen!
Nu var det dags att besöka sopptunnan en sväng igen. Har haft lyckan att få vara hemma hos familjen 2 ggr under Oktober vilket känns helt underbart och samtidigt en snutta påfrestande.
I Måndags sändes Tillsammans mot cancer på kanal 7, jag såg att många av mina vänner kollade själv såg jag inte det då men fick höra av mina vänner att årets idol-deltagare sjöng en låt som en kille påbörjat som sedan så hastigt gått bort i akut leukemi. Lyssnar på denna nu det är en väldigt fin låt. Det är detta som är så häftigt med musik, det finns alltid musik för livets alla små tillfällen. Själv brukar jag ha en tendens att slå på en passande låt och lyssna på repeat om och om igen och bara få tänka en stund, att få en bekräftelse och igenkänning i musik är något som jag tycker är helt magiskt och oftast kan man komma mer klartänkt ut ifrån lyssnandet.
Att få igenkännelse eller bara någon sorts bekräftelse betyder mycket för alla. Som ni vet har det varit en tuff sommar/ höst men tack vare musiken, världens bästa familj samt vänner har man lyckats hålla sig på benen vilket känns helt fantastiskt! För nu börjar ordningen och kontrollen återkomma.
C- uppsatsen blev klar i tid och inskickad i tid, nu väntas opponering sedan är det de sista prövningarna var på sjuksköterskeutbildningen.
Det är så mycket overklighetskänslor som slår mot en på en och samma gång, men det är overklighetskänslor och händelser som jag ändå är glad att jag får packa ner i mitt bagage och ta med mig för att kunna dela med mig och stötta. Jag är så glad över varje dag jag får och mer tacksamhet behöver det också riktas mot detta.
Nej nu blir det lite vidare plugg!
Kram
Nu var det dags att besöka sopptunnan en sväng igen. Har haft lyckan att få vara hemma hos familjen 2 ggr under Oktober vilket känns helt underbart och samtidigt en snutta påfrestande.
I Måndags sändes Tillsammans mot cancer på kanal 7, jag såg att många av mina vänner kollade själv såg jag inte det då men fick höra av mina vänner att årets idol-deltagare sjöng en låt som en kille påbörjat som sedan så hastigt gått bort i akut leukemi. Lyssnar på denna nu det är en väldigt fin låt. Det är detta som är så häftigt med musik, det finns alltid musik för livets alla små tillfällen. Själv brukar jag ha en tendens att slå på en passande låt och lyssna på repeat om och om igen och bara få tänka en stund, att få en bekräftelse och igenkänning i musik är något som jag tycker är helt magiskt och oftast kan man komma mer klartänkt ut ifrån lyssnandet.
Att få igenkännelse eller bara någon sorts bekräftelse betyder mycket för alla. Som ni vet har det varit en tuff sommar/ höst men tack vare musiken, världens bästa familj samt vänner har man lyckats hålla sig på benen vilket känns helt fantastiskt! För nu börjar ordningen och kontrollen återkomma.
C- uppsatsen blev klar i tid och inskickad i tid, nu väntas opponering sedan är det de sista prövningarna var på sjuksköterskeutbildningen.
Det är så mycket overklighetskänslor som slår mot en på en och samma gång, men det är overklighetskänslor och händelser som jag ändå är glad att jag får packa ner i mitt bagage och ta med mig för att kunna dela med mig och stötta. Jag är så glad över varje dag jag får och mer tacksamhet behöver det också riktas mot detta.
Nej nu blir det lite vidare plugg!
Kram
onsdag 25 september 2013
Onsdag 25/9
Hej soptunnan!
Ibland kommer det ifatt en, alltså livet. Försöker varje dag lägga så mycket fokus jag bara orkar på C-uppsatsen för att slippa sitta och vara ledsen/ arg m.m. hela tiden. Hur har det gått då? Jo det har faktiskt funkat, men självklart kommer det ifatt en. Och nu sitter man här med tårar i ögonen och hatar allt vad avstånd heter. Men, men det är livet...
Vet ni vad det värsta är? Det är det faktum att man är så långt bort...det ger lätt en utanför känsla. Jag är väl medveten om att så är inte fallet och vi har pratat om det jag och min familj. Men det är så det är och det är nog egentligen i en sån här situation oundvikligt. Men sånt är livet. Det är bara att kämpa på.
Förhoppningsvis kommer man ur allt som en starkare människan med ytterligare erfarenheter.
Men jag saknar er där hemma i Fjugesta, det ska ni veta <3 p="">
Ibland kommer det ifatt en, alltså livet. Försöker varje dag lägga så mycket fokus jag bara orkar på C-uppsatsen för att slippa sitta och vara ledsen/ arg m.m. hela tiden. Hur har det gått då? Jo det har faktiskt funkat, men självklart kommer det ifatt en. Och nu sitter man här med tårar i ögonen och hatar allt vad avstånd heter. Men, men det är livet...
Vet ni vad det värsta är? Det är det faktum att man är så långt bort...det ger lätt en utanför känsla. Jag är väl medveten om att så är inte fallet och vi har pratat om det jag och min familj. Men det är så det är och det är nog egentligen i en sån här situation oundvikligt. Men sånt är livet. Det är bara att kämpa på.
Förhoppningsvis kommer man ur allt som en starkare människan med ytterligare erfarenheter.
Men jag saknar er där hemma i Fjugesta, det ska ni veta <3 p="">
onsdag 11 september 2013
Nya perspektiv
Hej igen bloggen!
Då var universitetsstudierna igång igen och man är numer inne på termin 6 av sjuksköterskeprogrammet, vilket innebär sista terminen. Det känns på alla möjliga vis om man säger så.
Hur var då sommaren? Jo tack, jobbmässigt var det suveränt = superbra arbetsplats i sommar om man säger så :)
Men resten utav sommaren då? Njae...den började riktigt bra, allt flöt på sen var det som att någon där uppe helt plötsligt bestämde sig för att nu har inte Alexandra Bergström och hennes familj fått utstå några stora motgångar på ett tag så nu kör vi på. Detta ledde till att jag bland annat i mitten av sommaren var med om en trafikolycka där vi enligt polis, ambulanspersonal och läkare hade änglavakt och skulle vara glada att vi fortfarande lever. Närmare detaljer än så tänker jag inte ge er heller och behöver ni veta mer är det bättre ni pratar med mig än spekulerar, det är lagom jobbigt ändå så att säga.
Så va gör man då? Funderar och grubblar man eller försöker man leva vidare? Jag valde det andra alternativet, jobbade på, pratade om det ibland osv. Det är ju fortfarande viktigt med ventilering så man kan arbeta sig genom chock/stress-processen och inte fastna. Men som jag tidigare sa så har de övre makterna inte gillat varken mig eller min familj något speciellt i sommar, så några veckor efter trafikolyckan far min pappa in på sjukhuset i Örebro (alltså 50 mil ifrån där jag befinner mig idag). Får först höra att det skulle röra sig om någon form av tarminfektion vilket jag vet går hyfsat fort att få bukt med så självklart blev jag orolig men kunde ändå känna mig lugn. Värre blev det när de behandlade och behandlade men det inte ville ge med sig och läkarna misstänkte, undersökte osv. men påstod sig inte hitta något fel. Efter att han tillbringat ca 3 veckor på sjukhus fick jag äntligen åka hemåt och se hur det stod till egentligen vilket betydde något enormt.
Så bar det av uppåt igen för att jobba på och ca en vecka innan studierna drar igång igen ringer de hemifrån och berättar att min pappa äntligen fått en diagnos. Diagnosen löd anaplastiskt storcelligt lymfom även kallat cancer. Där brast det och tack vare underbara arbetskollegor fick jag återigen en chans att åka neröver i landet och tillsammans med familjen landa och försöka förstå allt som hänt. Vilket var välbehövligt då sista terminen på programmet sedan drog igång.
Och ja det finns absolut jobbiga stunder då allt kommer till en och man funderar i mycket samt känner sig helt otroligt ensam här uppe i norr. Men att grubbla för mycket gör ju ingen gladare heller, nej, att kämpa, lära sig något och försöka gå vidare -- ja det ska jag iallafall försöka med men tills dess får detta ibland bli min papperskorg när det kan kännas lite tungt.
Ta hand om varandra
Då var universitetsstudierna igång igen och man är numer inne på termin 6 av sjuksköterskeprogrammet, vilket innebär sista terminen. Det känns på alla möjliga vis om man säger så.
Hur var då sommaren? Jo tack, jobbmässigt var det suveränt = superbra arbetsplats i sommar om man säger så :)
Men resten utav sommaren då? Njae...den började riktigt bra, allt flöt på sen var det som att någon där uppe helt plötsligt bestämde sig för att nu har inte Alexandra Bergström och hennes familj fått utstå några stora motgångar på ett tag så nu kör vi på. Detta ledde till att jag bland annat i mitten av sommaren var med om en trafikolycka där vi enligt polis, ambulanspersonal och läkare hade änglavakt och skulle vara glada att vi fortfarande lever. Närmare detaljer än så tänker jag inte ge er heller och behöver ni veta mer är det bättre ni pratar med mig än spekulerar, det är lagom jobbigt ändå så att säga.
Så va gör man då? Funderar och grubblar man eller försöker man leva vidare? Jag valde det andra alternativet, jobbade på, pratade om det ibland osv. Det är ju fortfarande viktigt med ventilering så man kan arbeta sig genom chock/stress-processen och inte fastna. Men som jag tidigare sa så har de övre makterna inte gillat varken mig eller min familj något speciellt i sommar, så några veckor efter trafikolyckan far min pappa in på sjukhuset i Örebro (alltså 50 mil ifrån där jag befinner mig idag). Får först höra att det skulle röra sig om någon form av tarminfektion vilket jag vet går hyfsat fort att få bukt med så självklart blev jag orolig men kunde ändå känna mig lugn. Värre blev det när de behandlade och behandlade men det inte ville ge med sig och läkarna misstänkte, undersökte osv. men påstod sig inte hitta något fel. Efter att han tillbringat ca 3 veckor på sjukhus fick jag äntligen åka hemåt och se hur det stod till egentligen vilket betydde något enormt.
Så bar det av uppåt igen för att jobba på och ca en vecka innan studierna drar igång igen ringer de hemifrån och berättar att min pappa äntligen fått en diagnos. Diagnosen löd anaplastiskt storcelligt lymfom även kallat cancer. Där brast det och tack vare underbara arbetskollegor fick jag återigen en chans att åka neröver i landet och tillsammans med familjen landa och försöka förstå allt som hänt. Vilket var välbehövligt då sista terminen på programmet sedan drog igång.
Och ja det finns absolut jobbiga stunder då allt kommer till en och man funderar i mycket samt känner sig helt otroligt ensam här uppe i norr. Men att grubbla för mycket gör ju ingen gladare heller, nej, att kämpa, lära sig något och försöka gå vidare -- ja det ska jag iallafall försöka med men tills dess får detta ibland bli min papperskorg när det kan kännas lite tungt.
Ta hand om varandra
onsdag 3 juli 2013
"Sommarlov"
Uppdateringsdags för att hålla bloggen någorlunda vid liv. Som ni kan läsa av rubriken har jag nu "sommarlov" som det kallas på universitetet. Man har lov fast man jobbar heltid fram tills man börjar i höst igen samtidigt som man försöker arbeta lite med den stundande C- uppsatsen i höst. Men skolarbetet tas självklart i ett lugnare tempo och de dagar som man har ledigt från jobbet spenderas med att upptäcka det som finns att se utanför Sundsvall samt umgås lite extra med min Daniel.
Har blivit mer medveten om vikten av att låta mig själv stressa ner nu, kändes som jag var nära på mitt stress- kulmen där i slutet av terminen och utan familj, vänner och sambo vette de tusan hur allt hade slutat. Men nu ni, nu känns det som jag börjar lära mig ta allt på ett bättre sätt och prioritera mitt eget välmående mer och mer.
Idag så vankas det kvällspass på ett härligt ställe, har fått jobb som undersköterska på AVA i sommar (Akutvårdsavdelning). Trivs bra och allt känns suveränt, dagarna flyger dessutom förbi.
Ja men juste klarade sista tentorna och uppgifterna innan sommaren, nu har jag endast 1 termin kvar på sjuksköterskeprogrammet kan ni tänka er.
Ha de gött!
Har blivit mer medveten om vikten av att låta mig själv stressa ner nu, kändes som jag var nära på mitt stress- kulmen där i slutet av terminen och utan familj, vänner och sambo vette de tusan hur allt hade slutat. Men nu ni, nu känns det som jag börjar lära mig ta allt på ett bättre sätt och prioritera mitt eget välmående mer och mer.
Idag så vankas det kvällspass på ett härligt ställe, har fått jobb som undersköterska på AVA i sommar (Akutvårdsavdelning). Trivs bra och allt känns suveränt, dagarna flyger dessutom förbi.
Ja men juste klarade sista tentorna och uppgifterna innan sommaren, nu har jag endast 1 termin kvar på sjuksköterskeprogrammet kan ni tänka er.
Ha de gött!
lördag 23 februari 2013
Andetag
Just nu är det mycket, hela tiden. Det är inget jag ogillar direkt, men ibland är det bara skönt med den lilla pausen så man hinner andas, reflektera och bara vara. Så är det just nu. Avslutade igår min praktik inom psykiatrin vilket har varit så kul samt lärorikt.
Men nu har jag ledigt, hela helgen samt att min fina sambo var på praktik igår kväll men även nu under dagen gör han ett dagpass, så jag passar därmed på att ha egen tid. Igår blev det 1,5 timmes avslappnande bad varvat med pizza och finalen av Farmen. Idag körde jag på lite sovmorgon, kaffedrickande samt läsande av bloggar med nyhetsmorgon i bakgrunden för att om en stund ta mig iväg till gymmet och röra lite på kroppen. Ikväll blir det trevligheter men först de praktiska delarna av livet, det ska städas samt tvättas men det behöver inte heller vara något att hänga läpp över om man bara tänker på vilket härligt resultat samt hur nöjd man brukar bli efteråt.
Imorgon blir det en bara vara dag och kanske även då en sväng på gymmet. Känner att jag kommer på Måndag vara uppladdad till tusen vilket jag även ser fram emot, då är det nämligen dags för Vårdcentrals praktik.
Tills dess önskar jag er alla en fin Lördag och en härlig helg! :)
Men nu har jag ledigt, hela helgen samt att min fina sambo var på praktik igår kväll men även nu under dagen gör han ett dagpass, så jag passar därmed på att ha egen tid. Igår blev det 1,5 timmes avslappnande bad varvat med pizza och finalen av Farmen. Idag körde jag på lite sovmorgon, kaffedrickande samt läsande av bloggar med nyhetsmorgon i bakgrunden för att om en stund ta mig iväg till gymmet och röra lite på kroppen. Ikväll blir det trevligheter men först de praktiska delarna av livet, det ska städas samt tvättas men det behöver inte heller vara något att hänga läpp över om man bara tänker på vilket härligt resultat samt hur nöjd man brukar bli efteråt.
Imorgon blir det en bara vara dag och kanske även då en sväng på gymmet. Känner att jag kommer på Måndag vara uppladdad till tusen vilket jag även ser fram emot, då är det nämligen dags för Vårdcentrals praktik.
Tills dess önskar jag er alla en fin Lördag och en härlig helg! :)
Prenumerera på:
Kommentarer (Atom)